Monthly Archives: juli 2013

Upp på fötter

Det har varit en tung helg. Redan efter två veckor av intensivt jobb har min kropp sagt ifrån ganska rejält. Lördagen blev en lång och tung dag av illamående, ont i magen och intensiva fall av att magen vände sig ut och in. Det ger mig inte jättemycket hopp om att klara de resterande fyra veckorna av mitt sommarschema. Jag får helt enkelt bli ännu bättre på att planera mina dagar och få i mig fler energidrycker och mer dropp under nätterna. Jag hoppas på att denna vecka ska bli bättre eftersom min nittonårsdag äger rum på söndag. Bara att komma upp på fötterna igen och fortsätta trampa!

// BM

FacebookTwitterGoogle+Share

Tankar kring port-a-cath

Det som förundrar och frustrerar mig mest med att ha en port-a-cath, förutom den konstanta oron för blodförgiftning, är det faktum att den på något konstigt vis alltid lyckas flytta på sig. Och när jag säger ”flytta på sig” så menar jag inte att den flyttar sig från höger nyckelben till vänster men den lyckas glida runt lite.
Till exempel: Nu i kväll när jag skulle koppla på medicinerna och sätta nålen så placerar jag nålen på ett ställe där jag tydligt kan se, med hjälp av ärrvävnad, att nålen har suttit många gånger tidigare. TROTS detta så hamnar nålen som på kanten av porten och går därför inte i. Jag har haft ett antal portar genom åren och jag tycker mig minnas att de flesta har agerat på liknande sätt, vissa värre än andra, men jag tycker inte att det borde vara så! I och med att den ändå sys fast så borde den inte kunna förflytta sig på det här sättet. Det vore en sak om armen låg på olika sätt varje gång för då flyttas huden rent automatiskt men i och med att jag sätter nålen på mig själv så håller jag samma position varje gång. Jag vet inte om andra har samma problem som jag eller om mina port-a-cather bara tycker om att retas med mig för att hålla allt lite intressant…

Hmm… ja sånt här funderar jag på sent en fredagskväll… vilka i-lands problem jag har…

//BM

Brokenmusician

Efter två slitiga jobbveckor omfamnar jag nu tre dagars ledighet. Jag trodde att det skulle bli lättare att jobba än att gå i skolan… kunde inte ha haft mer fel. Att jobba 40 timmar i veckan, vissa dagar 12 timmar om dagen kan slita på vilken människa som helst men tro mig, när man lever med ungefär hälften så mycket energi som en vanlig människa så blir det ännu jobbigare. Sena kvällar och tidiga mornar resulterar i mindre dropp på nätterna och det i sig resulterar i mindre energi. Det är tur att jag uppskattar och trivs så bra på mitt jobb som jag gör, annars vet jag inte hur jag skulle klara det. 

Det hjälper att ha små saker att se fram emot varje vecka. Förra veckan gick jag på bio och såg min stora idol Johnny Depp i hans senaste film The Lone Ranger. Denna vecka har jag bara sett fram emot mina tre dagars ledighet. Man behöver den där lilla guldkanten på vardagen för att orka med extra jobbiga saker. Nästa vecka kan jag gå och se fram emot min 19 års dag! 

Livet rullar på rätt fint just nu!

//BM

Väntan! En vanlig dag på sjukan!

Varit på sjukan idag! Åkte 06.10, bil i ca 3 timmar. Fick ta prover, de stack ”bara” 3 gånger idag, det hör till rekordet för bra stickning. Sen fick jag vänta på läkaren som skulle komma kl 13.00. Klockan var halv tio, tack och lov för mobilsurf! Nervös var jag, skulle proverna ge en enkelbiljett till avdelningen 2 trappor ner eller en biljett hem igen. Halv tre kom läkaren, ”bara” en och en halv timme sent vilket inte är ovanligt när det gäller G men de har ju mycket att stå i så det är okej. Det finns ju faktiskt de som är riktigt dåliga. Sitter nu i taxin på väg hem till mamma och pappa, på fredag blir det fest, då blir jag nämligen ett helt år äldre.

Hoppas alla mina superhjältekollegor har det bra.

En vanlig dag på sjukan helt enkelt.

Kram The Multiartist