Har du …

… Någon gång haft den där jobbiga känslan när det känns som du är den enda? Som om du står ensam och inte har någon att vända dig till? När du inte har någon vän som verkar bry sig, eller fråga hur du har haft det?

Den känslan är hemsk. Den har besökt mig många gånger de senaste veckorna. Det är ofta jag är i sammanhang där ”jo, men vi är ju kompisar! Det är klart!” osv, men är det verkligen så? När det gäller, finns där någon då?
Nej. Inte för mig. Det gör mig otroligt ledsen och besviken, så ska det väl inte behöva vara?

Jag har tröttnat på det. Jag har tröttnat på att alltid vara den som finns där, men som aldrig säger ifrån. Som låter allt passera och inte bry sig så mycket. Men sen hinner det ikapp och det är då man mår så dåligt och blir så besviken. Så jag gjorde därför tvärtemot. Mina två nuvarande bästa och närmsta vänner träffade jag genom nätet. Fb, twitter, tumblr, you name it.
Egentligen, är inte det ganska sjukt?

Började prata med A som av en slump i ettan på gymnasiet, vi träffades på en fanmeet och kom fram till att vi gick på samma gymnasium. Förra helgen gjorde jag likadant; jag drog iväg till huvudstaden och träffade T, som jag aldrig träffat innan. Och jag ångrar det inte alls! Både A och T är så otroligt underbara personer, och de får mig alltid att må bra.

EYK var det roligaste på hela året, och 2 november kommer bli magisk. En kväll jag aldrig kommer glömma, en kväll som ingenting kan slå. VIXX!

Så man kan säga att jag är rätt så nöjd med livet just nu. Jag mår bättre, jag jobbar, jag pysslar, jag lyssnar på musik… jo, jag är nöjd!

//MM

FacebookTwitterGoogle+Share
  • http://ettlivmedhirschsprung.blogspot.com Anna

    Vet precis hur du känner. Kram