Födelsedag eller ska man säga, tjoho! Jag har lyckats överleva ett år till?

Idag blir jag 28 år gammal. För 8 år sen låg jag inne på sjukan och väntade på organ, efter lite tjat fick jag permis och vi bjöd snabbt in så många som möjligt av släkten på våffelkalas på eftermiddagen. På eftermiddagen var huset fullt av folk närmare bestämt 25 gäster och jag hade precis så mycket ork att jag orkade sitta i skuggan på altanen (eftersom det var 30 grader varmt), ta emot presenter, äta lite våffla som jag visste att jag senare skulle få sota för (Jag hade nämligen övertalat sjukvårdspersonalen att ta bort V-sonden så att jag åtminstone kunde se så ”frisk” ut som möjligt), och prata med min familj och släkt. Jag vet att jag vissa minuter bara satt och lyssnade och tänkte att det här kan vara min sista födelsedag. Jag hann åtminstone passera tonåren i så fall. KVH (kvaliciferad vår i hemmet) kom och skötte den medicinska vården som mamma och pappa inte fick lov att sköta, sen kunde jag gå ut och fortsätta vara med på kalaset.
Det är konstigt hur mycket man lär sig att uppskatta de där små sakerna när man vet att man så småningom förmodligen kommer att gå miste om dom. Jag klarade av att vara hemma till den 6 juli med andra ord ett dygn innan jag fick åka in igen sätta ny v-sond och försöka uthärda smärtan och vänta, vänta på det där jäkla samtalet som skulle tala om att de hade fått organ som skulle kunna rädda mitt liv. Samtalet kom inte förrens nästa år närmare bestämt den 5 januari, jag klarade transplantationen och tänkte att nu ska jag få vara frisk!

Idag 7 och 1/2 år senare med facit i hand vet jag att så inte är fallet. Att leva som transplanterad i mitt fall har inneburit positivt:
1: Blivit droppfri
2: Fått 3 fantastiska syskonbarn som älskar mig, och jag dem.
3: Kunnat utbilda mig i den mån jag kan och fått hålla på med det jag tycker om som är allt kreativt.
4: Fortsätta att leva och se mina fellow superheroes växa upp.
5: Träffat och räddat, adopterat min livskamrat och chihuahua Fling!
6: Fått leva 8 år till och vem vet? Jag kanske blir lika gammal som min idol farmor som blir 93 år i oktober.
Det finns säkert massa fler saker som jag inte kan komma på för tillfället men ovanstående är några av dem.

Det negativa att leva som transplanterad i mitt fall är:
1: Att inte bli frisk så som jag tänkt!
2: Återkommande tarmvred, infektioner, cystor och så vidare.
3: Mer sjukhustid, förra året ca 8 månader av 12, i år hittills 6 månader. Förrförra året spenderades min födelsedag på Sahlgrenskas transplantationsavdelning.
4: Att inte veta om jag kommer kunna få egna barn, det är inte det att jag inte kan tänka mig adoptera eller att de barnen skulle vara mindre värda! Det är att jag skulle vilja gå igenom hela upplevelsen med graviditet och allt.
5: Att vara tvungen att leva med begränsningar eftersom min kropp inte vill lika mycket som mitt huvud.
6: Att inte veta hur min framtid kommer se ut, jag är rädd för att träffa en partner som vill leva med mig men också måste ta all skit som kommer med på köpet.

Så ja! Idag blir jag 28 år! men senast i höst var jag ett par minuter från att stryka med då de punkterade min lunga då de skulle sätta en cvk. Idag har jag feber och har de senaste dagarna åkt ut och in för att ta nya prover och se om infektionen vänder utan antibiotika. Jag har skrivit ner hur jag vill att saker ska se ut efter min död som den skulle ta mig för tidigt, det är ju inte så att jag väntar mig att dö inom snar framtid, men jag vill heller inte att om det skulle inträffa så står alla och måste gissa hur jag velat ha det.

Idag blir jag 28 år och jag tar varje extra dag med mina nära och kära som en bonus, det är härligt att leva även om mitt liv är väldigt annorlunda.

Hipp hipp hurra! 28 år blir jag idag!

FacebookTwitterGoogle+Share