Author Archives: Shadow

En vecka kvar…

Läste igenom några av mina gamla blogginlägg och fastnade vid ett av de första. I juli, för snart 2 år sedan, skrev jag att ”en dag ska jag åka till min favorit stad, det bara är så!” och gissa vad?
Om en vecka gör jag precis det. Om en vecka åker jag till Seoul. Huvudstaden i Syd Korea. Känns så otroligt maffigt på något sätt. Nu är det inte längre bara tankar och förhoppningar, utan nu ska jag faktiskt ut och resa!

Nervositeten kryper långsamt fram, men samtidigt ska det bli sååå kul! Häftigt och underbart. Ena dagen vill jag inget hellre än att avboka resan och krypa ner under täcket och gömma mig, medan nästa kan jag inte vänta tills vi landar och jag kommer ut på Incheon’s flygplats. Men jag antar att nervositeten är en del av det hela. Det hade varit mer konstigt om jag inte var nervös, eller hur?

Ska jobba hela veckan och en del i nästa, men tänker vara ledig på onsdag. Hinner även med en undersökning på SU där de ska ta reda på om min magsäck tömmer sig för fort. Tydligen är det det som de flesta av mina symtom syftar på. Hoppas de har rätt! Hade varit så skönt att få ett slut på problemen och förhoppningsvis vara ganska nära en lösning innan jag åker.

“Fear is something created by oneself, and is the fruit of one’s imagination”
(- Mr X, KMHM ep 20) Tycker den passar!

FacebookTwitterGoogle+Share

Blandat

Nu var det länge sedan någon av oss bloggade! Allt beror på att vi håller på att ändra bloggen och utseendet etc. Men det ska bli ändringar på det nu! :) Åtminstone för min del. Jag åker nämligen iväg om 3 veckor (exakt 3 veckor idag!) och tänkte blogga lite om resan.

Kommer förmodligen blogga lite till innan jag åker iväg, kanske mest för att dela med mig av nervositeten. Har aldrig flugit så långt själv förut (ok, en kompis åker med mig, men ändå) och det ska bli fantastiskt kul!

På återseende! Hoppas alla har det bra :)
Kram MultiMystery

SKILLET

Ballongsprängningen förra månaden gick bra, men det blev inget resultat :( Läkarna är tillbaka på ruta 1, och omeprazol skrevs ut på förra återbesölet. Det har inte hjälpt alls, vilket läkaren inte var förvånad över, och återbesök nästa vecka. Dietisten vill att jag ska testa näringsdrycker… nej tack! Hoppas de kommer fram till något. Har ett par teorier och idéer själv, får väl se vad de säger.

Jobbade över heltid förra veckan på förskolan. Älskar att jobba där! Men känner av att det kanske var lite väl mycket, så får försöka ta det lugnt nu. Men ska in och jobba imorgon och i övermorgon också. På ett nytt ställe! Äldre barn, så jag lär nog få bli me bestämd. Men det går säkert bra!

Igår bar det av till Stockholm över dagen. Åt på den nyöppnade Jamie Oliver restaurangen med en kusin och senare på kvällen var det äntligen dags för kvällens höjdpunkt. SKILLET spelning med Smash Into Pieces som förband på Debaser.

Så otroligt härliga människor SKILLET är! Jätte trevliga, och så otroligt vackra. Det var jätte kul att träffa dem och showen var grym. Helt klart bästa jag varit på. Hoppas de kommer tillbaka snart <3

Söndag

Dags för operation imorgon! Faktiskt inte speciellt nervös, bara lite. Skönt!!

Efter att jag varit och röstat spenderades eftermiddagen mestadels i mitt rum. Lyssnade på mitt gamla favoritbands nya låt och med ens drogs jag tillbaka och plötsligt spelades deras gamla album upp på spotify. Underbara känsla! Älskar fortfarande deras texter <3 Hittade även en annan helt fantastisk låt, en sån där som man bara blir glad av. En kompis sa att hon hade spelat den när hon gjorde sig i ordning på morgonen, och jag förstår varför! Fick upp mitt humör riktigt mycket. Tänkte spela den på repeat medan jag packar för sjukuset, kanske hjälper? ;)

Brukar vara sämst på att packa annars. Nu vet jag dessutom inte hur lång tid jag kommer vara där. Men går allt bra så släpper de hem mig på tisdag. Vilket vi hoppas på!

Har väntat på ett packet från en kompis (C) i … drygt en månad om inte mer? Första gången visade det sig att den blev bortslarvad på kompisens pappas jobb, han hittade den. Sen skulle den skickas iväg igen. Fortfarande inte fått den. Frågade C för ett tag sedan när den skickades och C svarar ”I haven’t sent it yet…” love you too! <3

Hahah, älskar sådana små saker. Och vänner. Och musik.

Nej, nu måste jag packa. Ska ha duschat x2 med Descutan (avskyr det, speceillt svamparna, hibiscruben är helt ok); en gång ikväll (+bädda rent) och sedan en gång innan vi åker imorgon. Sahlgrenska kl 6, vilket betyder att vi måste åka härifrån senast kl 5… okej, jag måste gå upp typ 4. Kan de hålla tiden imorgon för operationen tro?

Let’s find out! ~

//MultiMystery

 

Sen jag bloggade senast har mycket hänt, och jag har haft fullt upp. Slutat semestervikariatet, sett BTS live (fyyy så grymt!! V <3), och ska se ett band jag sett upp till länge i Oktober. Om jag lyckas hitta någon som vill följa med, vill säga. Kan ha gjort det! En kompis sa ”är inte förtjust i bandet, men alltid kul att träffa dig!”, så det känns bra :D Hon är fantastisk <3

Men det har också varit en jobbig sommar. Att förlora vänner är hemskt, speciellt när det inte finns något man kan göra och man bara känner sig… tom? Man vill göra något, man vill finnas där, men det går inte.

Var inplanerat ett besök på Sahlgrenska imorgon, men besöket blir framflyttat till på Torsdag. Varför? Jag har fått feber. Är inte det lite komiskt? Lyckats hålla mig borta från sjukhuset ett tag nu, och när jag väl ska dit blir jag sjuk.

Hoppas jag är frisk tills på Måndag! Då väntar operation. Lite nervös är jag allt, men det kanske är normalt?

Är marknad här på Lördag, har fortfarande inte bestämt om jag ska sälja mina armband eller inte? Beror på hur jag mår, men det hade varit kul! :)

Jag tror jag har börjat se mig själv som frisk. Eller snarare; enligt mig har sjukdomsperioden tagit slut, jag är friskförklarad, så är det med det.
Idag kan man säga att … det är jag inte alls det.

Denna helgen är det HPN träff, en av de helger jag ser mest fram emot på hela året, – man är omringad av underbara människor som är i nästan samma situation och som förstår, hur grymt är inte det? -, och på bussen ringde dolt nummer. Mikrobiologiska Institutet var det som ringde, och de vill jag ska komma på ”en ganska angelägen undersökning”

”Angelägen undersökning”?

Den känslan, att få höra något sånt och inte ha en aning om vad det gäller, den tror jag de flesta av oss känner igen, var hemsk. Jag har ju mått bra så länge, vad har de hittat på nu? Därför ringde jag runt ett tag tills ajg fick tag på mottagningen som meddelade att en läkare skulle ringa upp mig och förklara vad de har planerat.
– Jag har haft problem med magen i snart ett halvår; magen blir spänd, gaser, illamående, kallsvettig, ont i magen, trötthet. Så fort jag ätit eller druckit något. Ett toabesök senare och allt återgår till det normala. Har länge påpekat detta för både L, G, M och Å, men det har inte riktigt känts som om man blivit tagen på allvar
Förrän jag ringt ett antal gånger och sagt att problemen inte gett med sig som läkarna sa att de skulle. Fick tid till gastroskopi, och senare en CT med kontrast intravenöst –

Det visade sig, till min förvåning och nästan glädje (samtidigt som man inte vill att det ska vara något fel så vill man ju nästan det ibland), att de hade hittat något. Så nästa vecka blir det ultraljud; ett eller två av blodkärlen i magsäcken är förträngt, och det är därför jag mår som jag gör. Det värsta som skulle kunna hända är att de får operera bort blodkärlet och sätta dit ett nytt, men det hoppas jag att det inte behövs. Känns faktiskt ganska bra att de hittat något! Även om det tagit tid så visar det att det ibland lönar sig att tjata lite extra.

Så nu ska jag äta ofta och lite, och jag ska inte jobba 100%, som jag annars planerat att göra. Men hur ska jag gå till väga på jobbet med beskedet att jag inte kan jobba 100%? Jag har inte berättat om min sjukdom, – som jag enligt mig inte längre har -, att jag är sjuk och inte orkar. Mina arbetskamrater ser en frisk och kry 20-åring som är glad och mår bra.
Samtidgt, kanske dags att jag börjar acceptera att jag inte orkar jobba lika mycket som ”alla andra” och att det ibland är viktigare att sätta sig själv först än göra andra nöjda?

Kram MultiMystery

Jag saknar dig

 

 

Idag är en jobbig dag…

Men ibland har man dåliga dagar. Sånt är livet. Dock är det en extra jobbig dag idag. 10 juni. För ett år sedan dog en av mina kusiner. Jag tror aldrig jag kommer glömma när mamma ringde mig och berättade. Känslan… hur tomt det kändes helt plötsligt. Hur alla ‘men’ och ‘om’ dök upp som från ingenstans och grävde sig fast.

Jag saknar honom. Det tror jag vi alla gör, och ikväll ska vi samlas hos en moster. Grilla och spela tv-spel. Han älskade det.

Något positivt idag är dock det fina vädret! :)

Splittrad

Nyss hemkommen från första jobbintervjun! De var väldigt positiva och det lät på dem som om jag kommer få jobbet, men haft en jobbig känsla hela dagen efter det. Magkänslan säger att jag ska vänta lite till och se om de från det andra jobbet jag sökt hör av sig. Men samtidigt vill man ju inte vänta för länge så det slutar med att man inte får något av dem… känner mig så splittrad! Vet inte alls hur jag ska göra :(

Kompisproblemet kvarstår och det känns jätte tråkigt. Samtidigt, vad kan man göra?

Eftersom magproblemen dök upp igen förra helgen bestämde läkaren gastroskopi. Komiskt nog har jag fått tid samma dag som min lillebror fyller 18. Jag tycker halsprov är så fruktanvärt obehagligt, så efter att ha ringt ett antal samtal fick jag prata med en ssk som lovat att de ska ge starka mediciner… ibland är det tur att vara envis! Verkar även som om det är på G att bli bättre på sjukhus fronten, tydligen ska det bli ny mottagning med färre läkare så att man på så sätt kan få lite mer koll. Det känns och låter som om det kommer bli väldigt bra, men gissar att det inte är någon ide att ta ut något i förskott.

London resan är åtminstone bokad och betald nu, så det känns super bra! Kommer bli så grymt kul!! <3 Vi åker en långhelg i maj, så snart bara en månad kvar.

A hörde dessutom av sig och sa att hon fått jobb i sommar så nu bär det av även i September!

Planer

Jag är inte ofta på sjukhus, men nu blev det nästan en vecka på två olika ställen! Först Sahlgrenska för subileus attacken, och sedan Infektion eftersom läkarna gissade kalisi. Men det hände inte mycket under de dagarna där, – även om jag trivdes mycket bättre där, miljön påminner om den på barn eftersom barn ligger i närheten, och jag kände mig mycket mera hemma -, så fick jag åka hem rätt så fort.

Pga avstötnignsmedicinen som drar ner immunförsvaret har jag fortfarande symtom efter kalisin, och det kan hålla i sig i up till tre veckor, men annars är jag helt återställd! Så har skrivit en hel del och bollat idéer med C och pärlat en del. Två kusiner gjorde en snabb visit i helgen och fick se smyckena jag gjort. De gillade dem och föreslog att jag ska börja sälja, inte illa! Båda har många kontakter så de ska fixa grunden, och sen är det bara att sätta igång! Dagen spenderdes senare hemma hos dem och det var riktigt mysigt.

Har även pratat ihop mig med J om London resan vi planerat i några månader nu, så i April bär det av till London! Även bestämt med T att vi ska dra iväg till andra sidan jordklotet nästa år, och det känns så fantastiskt kul! :D Det är den dröm vi båda haft länge, och att den är påväg att bli sann känns alldeles otroloigt. Namsan Tower, SM, Han River, Etude House, Cube, Lotte World…